Oj vad tyst det varit de senaste dagarna, men det finns förklaringar.
I lördags åkte jag ut till mamma och pappas landställe för att låta dem ta hand om mig nu när jag är skadad och inte så rörlig som i vanliga fall. Åkte ut med pendeln till Bålsta där mamma och pappa hämtade mig. Sedan tog vi det bara lugnt och njöt av vädret och den friska luften.
I söndags när jag kom hem hade jag sen besök. Daniel var uppe på snabbvisit i Stockholm innan han skulle vidare ut i världen. Så i söndags bjöd han mig på kvarterskrogen och sedan kollade vi på film. Igår när jag sen kom hem från jobbet hade han varit snäll och lagat mat åt mig. Efter maten skulle vi kolla film igen, men jag var så trött så jag somnade ifrån filmen. Då såg han till att jag fick min sömn och han inte störde genom för högt ljud.. Haha sötnosen!
Idag åkte han vidare så nu är jag ensam hemma igen. Otroligt hur snabbt man kan vänja in sig vid att ha sällskap trots att man oftast är det.. När jag kom hem idag och möttes av en tom lägenhet insåg jag åter igen hur mycket jag hatar att bo själv.. Jag vill ha någon här hela tiden!
Jaja nu ska jag gå och sova. Börjar 11 imorn igen så jag får i alla fall sovmorgon! Underbart!
Underbart ju!! Är man skadad och går med kryckor kan man ibland lyckas få vänner att göra de mest konstiga sakerna *skrattar*
