Förlovning - ett stort ord, med en stor betydelse.
- – -
Dagens ordspråk:
Att älska någon innebär att se ett under som är osynligt för andra.
// Francois Mauriac

Många i dagens samhälle (speciellt unga människor) förlovar sig alldeles för lätt idag tycker jag. Frågar man en del ungdomar under 15 idag har de kanske varit förlovade 2-3 gånger!?! Det här tycker jag är helt fel. Folk förlovar sig lika ofta som man själv byter underkläder.. (varje dag alltså)

För mig är en förlovning något vackert, något som man bara ska göra en gång i livet. Förlovningen är ett tecken på att man en dag ska bli man och hustru, gå ett steg längre i sitt förhållande, dela allt.
När jag var yngre sa jag alltid att den dagen jag förlovar mig, ska jag vara gift inom ett år. Nu när jag är lite äldre tycker jag inte likadant längre. Man behöver inte vara gift inom ett år, men förlovningen ska resultera i ett äktenskap – förr eller senare.

Hur kom jag på att jag skulle skriva om det här ämnet idag då? Jo, en kompis till mig och jag satt och pratade imorse. Vi pratade om hur lyckliga vi var tillsammans med våra pojkvänner, och hur mycket vi älskar dem. Vi pratade en hel del om hur vi träffade våra pojkvänner, att man aldrig då hade kunnat ana hur betydelsefull den killen skulle komma att bli i ens liv. Vi pratade om tiden som gått sedan man blev tilsammans med sin pojkvän och självklart om framtiden.
Vi var väl båda två överrens om att vi inte skulle tveka en sekund om älsklingen sin kom och friade.
Hon har varit tillsammans med sin kille i lite mer än 1 år å 4 månader och jag och Johan har varit tillsammans i 1 år och 7 månader. Och jag kan ju bara prata från min sida när jag säger det här, men jag hoppas ju verkligen att det en dag är Johan som står där med en ring och frågar mig om jag vill dela mitt liv med honom.

Vad jag inte kan förstå är egentligen NÄR man ska förlova sig? När mina föräldrar var yngre förlovade man sig efter knappt ett år, men idag anses man dum om man gör det? Eller inte dum och dum kanske, men folk undrar i alla fall om man tänkt igenom det ordentligt… Men varför har det blivit så här?? När man känner att det är rätt ska man väl göra det tycker jag.. Ingen annan ska få bestämma när det är rätt eller fel att förlova sig.

Som sagt, Johan är mitt allt och jag hoppas att det är han som jag kommer gifta mig med, skaffa barn med och leva mitt liv med. Som det känns just nu är det ju helt underbart mellan oss och vi känner oss väl säkra på att det ska vara vi, men man kan ju aldrig vara 100% säker.